Ivösjökommittén jobbar inom ett antal olika arbetsområden och klickar man på de olika valen nedan följer en beskrivning av de olika områdena.
Ivösjön är en stor, djup och oregelbunden sjö. Kunskap om sjöns djupförhållanden är grundläggande för många åtgärder och frågeställningar. Det gäller exempelvis syrehalterna, fiskfaunan, näringsämnen och riskbedömningar. Djupförhållandena är förstås också intressanta för båtturismen och fritidsfisket.
Den tidigare djupkartan baseras på de handlodningar som gjordes på 1920-talet av Malte Nilsson.
Den kartan kan du se här. (Stor bildfil på hemsidan för Ivösjöns fiskevårdsförening.)
Det har funnits ett behov av en modern djupkarta. En sådan görs med modern teknik med ekolod, GPS (position) och GIS (digitala kartor och databaser). Efter uppmätning under 2007 gjordes en ny karta färdig under 2008.
Djupkartan blev klar för några år sedan och har framställts av Myrica AB i Värnamo och finansierats av Ivösjöns fiskevårdsförening med bidrag från Länsstyrelsen i Skåne län, Bromölla kommun och sponsorer. Djupkartan finns att köpa hos fiskekortsförsäljare runt sjön samt på biblioteket i Bromölla. Den kostar 200 kr och 300 kr i en inplastad variant. Se ett exempel på hemsidan för Ivösjöns fiskevårdförening.
Den närbelägna Oppmannasjön, uppströms Ivösjön, har fått en ny djupkarta genom försorg av Oppmannasjöns fiskevårdsområde. Läs mer och beställ på deras hemsida.
En av de mer oroande förändringarna i Ivösjön är tecknen på ökad och snabbare uppkommen syrebrist i vissa djupområden och vikar. Med ökad syrebrist ökar risken för förändringar i faunan och ökat läckage av fosfor.
Resultaten ovan beror troligen på att syremätaren gått ner i sedimentet. Med ny metodik blir resultaten förhoppningsvis annorlunda från 2006 och framåt.
De nuvarande mätningarna av syre som utförs av Skräbeåns vattenvårdskommitté görs emellertid på för få platser (två) för att få en god bild av situationen. Syreprofiler borde göras på ytterligare fyra utvalda lokaler, utöver de nuvarande två. Ivösjökommittén beslutade därför att under 2004 bekosta ytterligare mätningar en gång per månad under juni-september inom ramen för Skräbeåkommitténs verksamhet.
En genomgång av årslägsta syrehalt i djuphålorna öster om Bäckaskog respektive Ivö under åren 1977-2008 (Skräbeåns vattenvårdskommitté) ger följande diagram:
 |
| Ovan: Årslägsta syrehalt i djuphålan öster om Bäckaskog 1977-2008 |
 |
| Ovan: Årslägsta syrehalt i djuphålan öster om Ivö 1977-2008 |
Aktuellt:
- En syrgasmätare har köpts in av förbundet våren 2009. Stefan Gabrielsson i arbetsutskottet utför mätningar i Axeltorpsviken en gång per månad april-november. Stefan har även ordnat en siktdjupsskiva och kommittén har inköp en vattenkikare för ändamålet.
- Ett examensarbete har slutförts om vattenfärg och organiskt kol i Skräbeåns vattensystem. Läs här
Resultat 2004: Första mätningen utfördes 30/6-04. Tyvärr lyckades provtagarna inte hitta djuphålorna vid två av de fyra extrapunkterna. De har därför fått mer precisa anvisningar från länsstyrelsen som de ska använda vid nästa provtagning i juli. Vid punkt 1 (Axeltorpsviken) var det syrefattigt – 1,6 mg/l – vid botten på 14 m djup. Vid punkt 3 (vid Barum) var det måttlig syrerikt – 5,8 mg/l – vid botten på 21 m djup.
Andra mätningarna utfördes 29/7-04. Denna gång hittades hålan vid Bromölla, men fortfarande inte den öster om Enö (punkt 2). Vid punkt 1 (Axeltorpsviken) och punkt 3 (vid Barum) var syretillståndet svagt – 3,2 resp 3,3 mg/l – vid botten. Vid punkt 4 (Bromöllahålan) var det ett syrerikt tillstånd – 7,6 mg/l – vid botten på 40 m djup.
Tredje mätningarna utfördes 16/8-04. Fortfarande hittas inte djuphålan öster om Enö (punkt 2). Vid punkt 1 (Axeltorpsviken) var det syrefritt vid botten, <0,1 mg/l. Vid punkt 3 (vid Barum) var det syrefattigt, 2,7 mg/l medan det vid punkt 4 (Bromöllahållan) var måttligt syrerikt, 6,3 mg/l.
Fjärde mätningarna utfördes 20/9-04. Fortfarande hittas inte djuphålan öster om Enö (punkt 2). Vid punkt 1 (Axeltorpsviken) var det åter syrerikt vid botten, 8,8 mg/l. Vid punkt 3 (vid Barum) var det nu måttligt syrerikt, 6,7 mg/l, medan det vid punkt 4 (Bromöllahållan) har sjunkit till ett svagt syretillstånd, 4,7 mg/l.
Diagrammet nedan visar syrgasprofilerna i Axeltorpsviken 2004.
Hämta excelblad med resultaten i vårt Arkiv.
I den ordinarie provtagningen som Skräbeåkommittén utför, visar resultaten från 2004 att det var syrefritt vid botten i djuphålan utanför Bäckaskogs slott under juli, augusti och september. I djuphålan öster om Ivö var syrehalten ganska bra, klassat som ”måttligt syrerikt” under juni-augusti, men syrefritt i september.
Resultaten från 2005 visar att det var syrefritt vid botten i djuphålan utanför Bäckaskogs slott under juli, augusti och september. I djuphålan öster om Ivö var det syrefattigt i juli, men syrerikt både i juni, augusti och september.
Resultaten från 2008 visar att det var måttlig syrehalt (4,5-4,7 mg/l) vid botten i djuphålan utanför Bäckaskogs slott under juli och augusti, men bättre vid mätningarna i april, maj, juni och september. I djuphålan öster om Ivö var det måttlig syrehalt (4,5 mg/l) i juli, men bättre vid mätningarna i februari, april, maj, juni, augusti och september.
Under 2009 var syrehalterna mycket låga vid botten i djuphålan utanför Bäckaskogs slott under juli-september, och i djuphålan öster om Ivö under mars och juli. En särskild undersökning gjordes i Axeltorpsviken under april-november, se arkivet för redovisning.
Ivösjön har troligen under århundraden, som den djupa sjö den är, tidvis haft relativt låga syrehalter vid bottnarna. Ökad tillförsel av näring under 1900-talet medförde allt sämre syreförhållanden och återkommande syrebrist, ungefär så som Östersjön drabbats. Syrehalterna sjunker troligen alltför ofta och utbrett under 2 mg/l i Ivösjöns djupområden öster och väster om Ivön. Syrebristen är en risk för Ivösjöns glaciala relikter och andra bottenlevande djur. Vid total syrebrist frigörs upplagrad fosfor från sedimenten vilket leder till interngödning, en ”ond cirkel”. Syrebrist kan även uppkomma på vissa grundområden, t ex i Axeltorpsviken.
Målet är att syrehalterna sällan eller aldrig ska understiga 2 mg/l någonstans i sjöns djupområden. I övriga delar av sjön ska syrehalten aldrig understiga 6 mg/l.
Provfiske
Ivösjön har ett rikt fiskbestånd, med många och delvis sällsynta arter. Genom en förordning till miljöbalken är Ivösjön klassad som ett skyddsvärt fiskevatten där särskilda miljökvalitetsnormer gäller. Fiskbeståndet påverkas av och kan även påverka miljön i Ivösjön. Men fiskbeståndets sammansättning är inte helt klarlagd och enbart fångststatistik är inte tillräcklig.
Under sommaren 2003 utförde därför fiskevårdsföreningen, främst Brodde Almer, ett omfattande provfiske på 64+2 platser i Ivösjön på länsstyrelsens uppdrag och med deras nät. Ivösjökommittén ansåg att det är väsentligt att uppföljning görs framöver och gjorde en överenskommelse med Ivösjöns fiskevårdsförening att provfiske årligen görs på åtta utvalda punkter. Kommittén bekostade inköp av två nät och ersätter bensinkostnaderna. Länsstyrelsen har åtagit sig att sammanställa och utvärdera resultaten av provfiskena. Resultaten hittills visar inte någon negativ effekt av övergödning på Ivösjöns fiskfauna, tvärtom.
Provfisket 2004 utfördes 2-9 augusti på samma 12 grundstationer som förra året. Den totala biomassan (mängden fisk) blev mindre än fjolåret, 81 %, kanske på grund av mycket påslag på näten. Fördelningen mellan konsumtionsfisk (38 %) och icke konsumtionsfisk (62 %) blev i det närmaste helt lika som förra året.
Provfisket 2005 utfördes 31/7-6/8. Andelen rovfisk ökade till 44 %. Förekomsten av benlöja har minskat mycket.
Provfisket fortsätter och kommittén har köpt in ytterligare nät.
Provfisket 2008 utfördes med 12 bottennät, 0 – 3 meter. Totalt infångades 851 fiskar. Något fler abborrar än mört, men mörten var å andra sidan större. Medellängd för samtliga infångade fiskarter var normal, jämfört med år 2003 – 2007. Gädda fångades inte 2008.
Vad det gäller fisken nissöga har man under 2008 använt sig av en ny metod med elfiske i både Oppmannasjön och Ivösjön, sammanlagt 31 lokaler. På 27 av dessa har nissöga påträffats.
Provfisket 2009 slutförs under oktober månad. Antalet fiskar/nät klart under medeltal. Under normal vikt/nät.
Se arkivet för rapporter. Resultaten lagras också digitalt i Fiskeriverkets databas.
Fiskarter i Ivösjön:
| Abborre | Gärs | Nissöga | Ål |
| Björkna | Gös | Nors | Öring |
| Braxen | Karp | Ruda | Gullspångslax** |
| Elritsa | Lake | Sarv | Kanadaröding** |
| Flodnejonöga* | Löja | Siklöja | Bäckröding*** |
| Gädda | Mört | Sutare | Regnbåge*** |
* rödlistad
** inplanterad
*** rymling från odling
Dessutom kan sten- eller bergsimpa samt små- och storspigg möjligen förekomma. Malen är numera utdöd, men återinplantering övervägs. Flodkräftan är utdöd, signalkräfta har planterats in.
Målen för Ivösjöns fiskfauna är att
- De rödlistade arterna ska bevaras i livskraftiga bestånd.
• Fisket ska inte påverka befintliga fiskarters bestånd eller fördelning på ett oönskat sätt.
• Det ska finnas en hållbar balans mellan rovfisk och karpfiskar.
• Inplantering av ”främmande” fiskarter eller raser i Ivösjön ska undvikas.
| Till Ivösjön leds indirekt renat avloppsvatten från sex kommunala reningsverk. Olofströms kommun har nyligen anlagt extra reningsdammar efter Jämshögs reningsverk, främst i syfte att rena vattnet från ammonium, men även andra föroreningar.
Frågan om utsläpp från reningsverken var det som startade engagemanget för Ivösjöns miljö på 1960-talet och är ännu på dagordningen. Ivösjöns fiskevårdsförening driver sedan flera år tillbaka en kampanj för att leda avloppsvattnet från Olofström/Jämshög och Näsum förbi Ivösjön och ut till havet (efter extra rening).Ivösjökommittén anser att man får mer för pengarna om man i första hand åtgärdar de enskilda avloppen i respektive kommuner och ser på helheten och alla föroreningskällor. Kommittén föreslår dock att Olofströms och Bromölla kommuner gemensamt utreder möjligheter och översiktliga kostnader för en förbiledning av avloppsvattnet från Jämshögs och Näsums reningsverk. Det finns kanske möjligheter till EU-bidrag för visst utredningsarbete.Det som normalt anses vara ett problem för Ivösjön idag är tillförseln av fosfor som har en direkt gödande effekt. Under senare år har även andra ämnen i avloppsvatten börjat diskuteras, såsom olika kemikalier, läkemedel mm.
Källa: Skräbeåns vattenvårdskommitté, årsrapport för 2008. Värdet för Immeln avser 2005 eftersom verket byggdes om för fosforfällning under 2006 och uppgifter därefter saknas. Faktisk belastning för reningsverket i Olofström/Jämshög är cirka 12 000 personekvivalenter. Den totala tillförseln av fosfor till Ivösjön har för perioden 2001-2005 beräknats till cirka 4500 kg/år (se rapport). Under 2008 beräknas tillförseln via det största tillflödet Holjeån ha varit 4100 kg. Den totala tillförseln av fosfor från reningsverk till Ivösjön (även indirekt) var år 2008 cirka 350 kg enligt tabellen ovan. Reningsverken med utsläpp till eller strax uppströms Ivösjön släppte ut cirka 185 kg, dvs mindre än 5% av den totala tillförseln.
|
I Ivösjöns närmaste tillflödesområde finns förutom fem kommunala reningsverk ett stort antal enskilda avlopp, varav en del är bristfälliga med dålig rening. Arbetsgruppen har i uppdrag av kommittén att följa arbetet i kommunerna.
Bromölla kommun har påbörjat sitt arbete med kartläggning av enskilda avlopp (se här) och även upprättat ett prioriteringsförslag på åtgärder (se här). När det gäller de enskilda avloppen i Axeltorp i Bromölla kommun har miljökontoret meddelat följande:
1991 inventerades ett område i Axeltorp. I området fanns 36 permanentbostäder, 3 fritidsbostäder och 3 obebodda hus. Vattenförsörjningen är tillgodosedd genom kommunalt vattenverk. De flesta avloppsanläggningarna var vid denna inventering undermåliga och behövde kompletteras. Sedan dess har 9 fastigheter förbättrat sina avloppsanläggningar. Det har i många år varit diskussioner om att ordna kommunalt avlopp till fastigheterna. Detta har medfört att inga krav på förbättringar av de bristfälliga enskilda avloppen ställts under en stor del av 90-talet. Under 2000-talet har några anläggningar åtgärdats i huvudsak när fastighetsägaren haft problem. Nu finns mer konkreta planer på kommunalt avlopp i området. I samband med att kommunen drar vattenledning från Bromölla till Näsum planeras området att anslutas till avloppsledningsnätet. Detta avvaktar den ansökan om vattendom som Bromölla Vatten nyligen lämnat in. De beräknar att det tar ca 1 år innan vattendomen är klar. Därefter kan arbetet med ledningsdragningarna komma igång. I bästa fall kan Axeltorpsborna få kommunalt avlopp 2010. I det perspektivet är det inte rimligt att nu kräva omfattande förbättringar av enskilda avlopp i området.
Olofströms kommun har genomfört en inventering av enskilda avlopp i kommunen och börjat kräva förbättringar. Kristianstads kommun har under 2004 påbörjat inventering och krav på åtgärder för uppenbart felaktiga avlopp (direktutsläpp).
| Förutom mer normalt pågående utsläpp kring sjön kan vattenkvaliteten lika gärna hotas av olyckor, tillfälliga utsläpp, viss markanvändning, dagvatten mm. Kunskapen om detta är bristfällig och inte sammanställd. Exempel på riskabla verksamheter är • Lagring av kemikalier • Bensinstationer • Vägar som passerar tillflöden • Brädd- och nödavlopp på avloppsnäten • Kemikalieanvändning inom fruktodling och jordbrukKommittén har önskat att Bromölla, Kristianstads och Olofströms kommuner lämnar underlag till arbetsgruppen på riskabla verksamheter i Ivösjöns tillrinningsområde för sammanställning på karta.Inventeringen av riskabla verksamheter är genomförd, se kartan här nedan. Kartan finns i bättre kvalitet i pdf-format (se här). Kartan är utsänd till berörda myndigheter i Bromölla och Kristianstad. Arbetsutskottet har i uppdrag att göra en uppdatering av kartan.
|
Kartering av vegetation
Både över- och undervattensvegetationen i Ivösjön tycks förändras. Vassbälten växer till på ett oönskat sätt och nate av olika arter hindrar fiske och båtliv.
På uppdrag av Länsstyrelsen inventerade Håkan Sandsten, sötvattensekolog vid Hushållningssällskapet i Växjö, Ivösjön och Levrasjön i början av juli 2004. En redovisning gjordes på kommitténs möte 7 december 2004. Se Håkans presentation här (PowerPoint, ca 1,2 MB). Även slutrapporten från februari 2005 finns här.
Sammanfattningsvis bedömdes att artsammansättningen visar att sjön fortfarande har karaktären av en näringsfattig sjö med braxengräs och liknande kortskottsväxter på exponerade stränder. Problemen med stora bälten av ålnate, vattenpilört, vattenpest, hornsärv och krusnate som har brett ut sig sedan 1970-talet i grunda delar av sjön upptäcktes inte i denna undersökning – sommaren var dålig och det är mycket troligt att de växtbälten som täcker stora områden en normal sommar inte hade utvecklats i början av juli.
Under 2007 inventerade Håkan Sandsten de delar av Ivösjön som inte inventerades 2004. En sammanfattning av de båda inventeringarna finns i här. Några slutsatser:
Större delen av Ivösjön hade en karaktär som är typisk för en näringsfattig sjö med kortskottsvegetation. Braxengräs, notblomster (Figur 1) och strandpryl är karaktärsarter som bildade täta mattor till relativt stort djup. Det gör att sjön som helhet hade ett stort naturvärde. Vikarna i norr samt området nära Bromölla har en näringsrikare karaktär än vad resten av sjön har. Om dessa områden skulle bedömas separat hade de bedömts ha måttlig status. Den stora rikedomen på arter och sammansättningen på växtsamhället, arternas maximala djuputbredning och deras täthet resulterar i att Ivösjöns samlade status bedömdes vara hög.
Aktuellt:
- I augusti 2008 gjordes en översiktlig inventering av vegetationen i Axeltorpsvikens inre del, se här.
Slutsatsen är att det är ytterst tveksamt om en upprensning skulle vara så pass positiv att det motiverar de stora kostnader som åtgärderna kräver. Viken fungerar nog idag som en upptagare av växtnäring och gör därmed större nytta för Ivösjön som den är. - Under 2009 inventerades vattenväxter utanför Holjeåns mynning, se arkivet för en redogörelse.
Sam Skällberg undersöker vegetationen i Axeltorpsviken i augusti 2008. Foto: Brodde Almer
Ivösjön har inom vissa grundområden en rik undervattensvegetation. Vissa arter är karakteristiska för en klarvattensjö. I tillräcklig omfattning har vegetationen även en balanserande funktion gentemot algtillväxten. Den varierade växtligheten i och under vattenytan fungerar som barnkammare och drivbänk för många arter. Den medverkar till snabbare ämnesomsättning, främjar syresättning och ökar vattnets klarhet. Det klara vattnet förbättrar förutsättningarna för arter som jagar med hjälp av synen, t ex fiskgjuse, storlom, abborre och gädda.
Ställvis kan den ökade undervattensvegetationen, främst nate och vattenpest, ändå utgöra ett problem för fiske och båtliv. Även övervattensvegetationen kan upplevas som ett problem. En förändrad vegetation kan eventuellt ändra fördelningen mellan fiskarter. Kunskapen om vegetationen är otillräcklig.
Målet är att Ivösjön ska ha ”normalt” med undervattensvegetation där de naturliga förutsättningarna så medger. Utglesning vid begränsade områden där den utgör stora problem för båtar och fiske. ”Lagom” även med övervattensvegetation, ur mänsklig synpunkt, vilket kan innebära viss skötsel.
Artlista över inventeringarna i Ivösjön under 2004 och 2007
| Nuphar lutea | Gul näckros |
| Nymphaea alba | Vit näckros |
| Persicaria amphibia | Vattenpilört |
| Eleocharis acicularis | Nålsäv |
| Isoetes lacustris | Styvt braxengräs |
| Littorella uniflora | Strandpryl |
| Lobelia dortmanna | Notblomster |
| Subularia aquatica | Sylört |
| Callitriche hermaphroditica | Höstlånke |
| Ceratophyllum demersum | Hornsärv |
| Chara aspera | Borststräfse |
| Chara virgata | Papillsträfse |
| Elodea canadensis | Vattenpest |
| Myriophyllum alterniflorum | Hårslinga |
| Myriophyllum spicatum | Axslinga |
| Nitella opaca/flexilis | Matt- el glansslinke |
| Potamogeton berchtoldii | Gropnate |
| Potamogeton crispus | Krusnate |
| Potamogeton gramineus | Gräsnate |
| Potamogeton lucens | Grovnate |
| Potamogeton obtusifolius | Trubbnate |
| Potamogeton natans | Gäddnate |
| Potamogeton perfoliatus | Ålnate |
| Ranunculus aquatilis | Vattenmöja |
| Ökning av mängden gäss i regionen har väckt frågan om de väsentligt kan öka tillförseln av fosfor till bland annat Ivösjön. Preliminära beräkningar tydde på att det kunde röra sig om flera hundra kilo per år, i en storleksordning som motsvarar utsläppet från Olofströms/Jämshögs reningsverk.Är gässen ett verkligt problem för Ivösjön? På uppdrag av Ivösjökommittén, och med bidrag från LRF:s kommungrupper i Kristianstad och Bromölla, Länsstyrelsen (inom ramen för grågåsförvaltningen) och Världsnaturfonden WWF genom Kristianstads Vattenrike, har forskaren Henrik Lerner gjort en beräkning av gässens bidrag av fosfor till Ivösjön och de andra stora sjöarna i området. Värdefulla uppgifter har lämnats av Nordöstra Skånes Fågelklubb. Arbetet utfördes med stöd av en särskild referensgrupp. Rapporten blev klar i mars 2006. Slutsatsen är att gässens andel av fosfortillförseln är låg (0,6 %) men kan öka om de blir störda. I en extrem beräkning skulle gässens andel av fosfortillförseln kunna öka till 17 %. Arbetsgruppen undersöker om räkningarna av gäss kan fortsätta, för användning till den modell Henrik Lerner tagit fram. |
Spillning av kanadagås. Foto: Henrik Lerner |
|
| Hämta rapporten här! |
Rapportens sammanfattning:
I rapporten beräknas mängden totalfosfor som tillförs ett antal sjöar i nordöstra Skåne av flera gåsarter under några extremår i relation till den totala fosforbudgeten. Sjöarna som ingick i studien var Araslövssjön, Hammarsjön, Råbelövssjön, Oppmannasjön och Ivösjön. Eftersom gåspopulationerna av de flesta arterna i Nordeuropa under de senaste decennierna ökat kraftigt användes de sista 5-6 årens säsonger. Målsättningen var att ta fram ett ”worst case”-scenario. En modell utvecklad för att beräkna kväve- och fosforinförsel från gäss till sjön Tåkern (Lerner 2000) anpassades till förhållandena i NÖ Skåne och användes. Den modell som tagits fram gör det möjligt att ändra ingångsvärden, till exempel vid förändrat antal rastande gäss, så att olika fall kan tas fram för de olika sjöarna. För Ivösjön har dessutom effekter av störningar på gässen beräknats.
De olika sjöarna mottog olika stor mängd totalfosfor via gässen. Hammarsjön var den sjö som mottog mest totalfosfor. Jämförs totalfosfortillflödet med det övriga tillflödet i avrinningsområdet så innebär de höga värdena för Hammarsjön relativt lite (0,9 %). För Råbelövssjön och Oppmannasjön blev däremot påverkansgraden högre, i Oppmannasjöfallet upp mot 6 %. I Ivösjön var påverkan från gässen låg (0,6 %).
Störningar av gässen påverkar mängden fosfor som tillförs sjöarna. Beräkningen på Ivösjön med 2 extra störningar per dygn där alla gäss flög till sjön ökade tillförseln med det dubbla, från 0,7 % till 1,3 %.
I det mest extrema fallet där alla gäss i Oppmannasjöområdet använde sig av Ivösjön, stördes 2 extra gånger och där dessutom alla arter släppte 30 avföringar per tillfälle uppgick tillförseln av totalfosfor till Ivösjön till 17,0 % av den totala tillförseln.
Då gässen tillför en relativt liten del av totalfosforn är troligen inte utökade studier nödvändiga. Förslag ges ändå i rapporten på vidare studier.
Tabell 7. Totalfosfortillförsel från gässen i relation till den totala fosfortillförseln för de olika sjöarna i studien. Fosfortillförsel från gäss avrundade till hela kg, fosfortillförsel övriga källor till närmsta 500-tal och den procentuella fördelningen till en decimal.
| Område | Fosfortillförsel från gäss
(kg totalfosfor/år; år) |
Fosfortillförsel övriga källor
(kg totalfosfor/år) |
Fosfortillförsel gäss (% av totalbudget (gäss +övriga källor)) |
| Araslövssjön |
127 (00/01) |
26000 |
0,5 % |
| Hammarsjön |
311 (04/05) |
33000 |
0,9 % |
| Råbelövssjön |
48 (02/03) |
2000 |
2,4 % |
| Oppmannasjön |
89 (02/03) |
1500 |
5,6 % |
| Ivösjön |
30 (02/03) |
4500 |
0,6 % |
Tabell 8. Gåspåverkan i kg samt i % (inom parentes) av den totala fosfortillförseln (3900 kg via tillrinningsområdet) för Ivösjön vid olika scenarior. Fosfortillförsel avrundade till hela kg och den procentuella fördelningen till en decimal.
| År\Metod | Ivösjön | Ivösjön 2 störningar | Ivösjön 2 störningar och 30 avföringar | Oppmannasjöområdet | Oppmannasjöområdet 2 störningar och 30 avföringar |
| 01/02 | 19 (0,4) | 40 (0,9) | 102 (2,2) | 116 (2,5) | 710 (13,6) |
| 02/03 | 30 (0,7) | 61 (1,3) | 155 (3,3) | 170 (3,6) | 921 (17,0) |
| 04/05 | 25 (0,5) | 50 (1,1) | 115 (2,5) | 155 (3,3) | 783 (14,8) |
Ramdirektivet för vatten gäller för hela EU. Vattenförvaltningen i Sverige enligt ramdirektivet har som syfte att ”nå god status (ungefär god kvalitet) på ett antal utpekade vatten. Vattenförvaltningen skall styras genom att en förvaltningsplan tas fram för varje vattendistrikt.” Läs mer på vattenmyndigheternas hemsida.
Ivösjökommittén arbetar i vattendirektivets anda, men verkar inte inom hela avrinningsområdet.
Läs en översikt om Ivösjön som en vattenförekomst i enligt med vattendirektivet.
Den 8 oktober 2009 bildades emellertid Skräbeåns vattenråd för hela avrinningsområdet, i vilket Ivösjön ingår.
Läs vidare här om Skräbeåns vattenråd.
För att minska mängden ”vitfisk” och stabilisera Ivösjön som en klarvattensjö bör man undersöka möjligheten att fiska upp stora mängder vitfisk med trål, så som man gjort bland annat i Finjasjön i Skåne.
Förslaget väcktes på Ivösjökommitténs möte på Humletorkan 27 maj 2004. Kommittén uppdrog åt arbetsgruppen att utreda förslaget och återkomma med en kostnadsbild.
Aktuellt:
- På Ivösjökommitténs möte i november 2005 redovisades de kontakter som tagits med Rickard Aagren i Hässleholm om eventuella möjligheter att tråla efter vitfisk i Ivösjön på samma sätt som utförts i t.ex. Ringsjön och Finjasjön. Rickard Aagren medverkade på arbetsgruppens möte i september. De uppgifter som framkommit visar på att sådan trålning inte lämpar sig för Ivösjön. Förhållandet vitfisk/rovfisk är förhållandevis bra. Inne i vikarna kan det vara annorlunda, men där är riskabelt att tråla utan bra djupkartor. I Levrasjön kan man inte tråla på grund av kransalgerna. Det goda siktdjupet och de låga fosforhalterna i Ivösjön visar också att behovet av trålning är tveksam. Slutligen skulle kostnaden bli mycket stor, troligen miljonbelopp. Oppmannasjön kanske är mer intressant, men det är i så fall en fråga för fiskevårdsföreningen där.
- Kommittén beslutade att tills vidare inte rekommendera någon trålning i Ivösjön.
Ivösjön är en speciell sjö eftersom här finns kvar djur från senaste istiden när sjön snörptes av från dåvarande Östersjön. Det är några arter av kräftdjur som överlevt i bottenvattnet där temperaturen är låg, där det är mörkt, men ändå tillräckligt med syre.
Charlotta Lorenzen vid Högskolan i Kristianstad har i ett examensarbete inventerat de ishavsrelikta kräftdjuren i Ivösjön. Här nedan citeras den svenska sammanfattningen. Hela arbetet kan hämtas här.
”Ivösjöns ishavsrelikta kräftdjur inventerades för första gången 1955 av Holmquist. Hon fann Mysis relicta, Pallasea quadrispinosa och Pontoporeia affinis i livskraftiga populationer både vid det första tillfället och vid de nästkommande besöken fram till det sista besöket 1959. Den här studien är ett försök i att replikera studierna gjorda av Holmquist som nämnts ovan och att ta reda på vilka ishavsrelikta kräftdjur som förekommer i Ivösjön idag. Inventeringen skedde mellan maj-augusti 2006 och sjön besöktes vid tre tillfällen. Genom att tråla sjöns djuphålor befanns de fyra relikterna M. relicta, P. quadrispinosa, P. affinis och Limnocalanus macrurus att vara relativt vanligt förekommande. Mysis relictavar den vanligaste arten och tidigt i juni pågick fortfarande kläckning av avkomma. Det har skett en dramatisk förändring i storlek och fekunditet hos M. relicta de senaste 50 åren, där antalet avkomma minskat med cirka 50 %. Holmquist observerade att honorna i genomsnitt bar på 40-50 mysider medan dagens honor i genomsnitt bar på 25 mysider. Där var också en högst signifikant skillnad i längd mellan honor från 1955 och 2006 (P=0,002) där dagens honor är 3 mm kortare. Vidare är juveniler av M. relicta 1-2 mm kortare, vilket också är en signifikant skillnad (P=0,05). Den relikta copepoden L. macrurus inventerades inte av Holmquist, men är enligt den här studien närvarande i Ivösjön om än ganska ovanlig.”
Kommentar: det är glädjande att dessa säregna arter fortfarande finns kvar, femtio år efter den förra undersökningen, och i rätt så goda bestånd. I en uppföljande undersökning sommaren 2007 i ett 15-tal skånska förkastningssjöar kunde Charlotta Lorenzen inte påvisa ishavsrelikter i någon annan sjö. Ivösjön framstår därför som rätt speciell för Skåne även i detta avseende. En fortsatt uppföljning av ishavsrelikterna, förslagsvis en gång per 3-6 år, tillsammans med uppgifter om t. ex. nors och siklöja kunde på sikt fungera som indikatorer för klimateffekter och näringstillstånd i Ivösjön.